Demokratifara?

Återigen ser jag svårigheterna med att besvara insändare i den tryckta lokala tidningen. Med den begränsning som finns på repliker så ser jag mig själv som fåordig som en mindre utopi.

I dagens Ljusdalspost skrivs det om hur bråkiga kommunens politiker upplevs. De nämner fullmäktige, kommunstyrelsen och utbildningsnämnden. Inte ett ord om omsorgsnämnden. Varför kan man då undra? Vad är det som gör att vi i omsorgsnämnden inte känner igen oss i beskrivningen?

Sune skriver att han ska samarbeta prestigelöst, det välkomnar jag då MP i omsorgsnämnden varit ansvarsfulla och bl a varit med och stängt vård- och omsorgsboendet Slottebo. Dock skriver Sune "...den rådande majoriteten verkar vara nöjda...", det har inte funnits en tydlig majoritet i kommunen sedan SrD hoppade av samarbetet med socialdemokraterna och vänstern så jag undrar vad han syftar på.

Insändaren idag från, den fd folkpartistiske och fd kommunpolitikern, Bodil Eriksson har en del poänger men är också rätt skrämmande då hon igen anklagar kommunens chefer för att göra politiska anställningar. Bodil borde veta att, i normalfallet, anställer vi politiker enbart kommunchefen. Dock ändrade den opponerade majoriteten på delegeringsordningen så att kommunstyrelsen även ska anställa förvaltningschefer. Det är en nog komplicerad fråga som bör behandlas separat en vacker dag.

"Det får aldrig bli partiboken som ger politiker företräde till tjänster som de annars aldrig skulle komma ifråga för." Detta är en allvarlig anklagelse. Jag undrar vad Stig, Lena och Marita anser om det. Sedan fortsätter Bodil med något som måste vara en missuppfattning eller en förvanskning. "...men tyvärr är denna rättighet förbehållit anställda i kommun..." Enligt förtroendemannalagen har förtroendevalda rätt till ledighet i samband med fackliga eller politiska uppdrag. Det gäller alla former av anställningar. (Nä, förvaltningschefer får inte arbeta politiskt.) Sen att som småföretagare kan det finnas svårigheter att ha anställda som är borta mycket, men fullt möjligt är det.

Sedan undrar jag verkligen om det är en fara för demokratin vilken anställning vi har i botten? Är en undersköterska, brandman eller en rektor mindre lämpad än en IT-tekniker, lokförare eller varför inte revisorer? Kommunen är överlägset största arbetsplatsen med ca 1800 anställda och med närheten till den politiska styrningen kanske det är lättare att intressera sig för det och vilja påverka?

Till sist måste jag påpeka återväxten, även om den inte är så bra som jag skulle vilja ha den, så nog finns den hos oss i socialdemokraterna allt. Av 39 fullmäktigekandidater är åtminstone 13 helt nya. Medelåldern på hela listan är 52 och på de 20 första så pass lågt som 47,6! Hälften kvinnor, hälften män!

Nog för nu.

Politikerjävel...du bara ljuger!

Tjena.

Så här i valtider tänkte jag försöka, igen, att blogga lite. Det har varit en hel del skriverier på nätet och i den lokala tidningen, LjP. Mycket av det som står att läsa glömmer man rätt fort. Sportsidorna är inte vad de en gång varit. Insändarsidorna är verkligen annorlunda, nu blandas ris och ros från hela Hälsingland i LjP.

Jag har nu varit politiker på heltid i nästan 4 år. Nu när vi har 6 veckor kvar till valet så kämpar partierna enormt för att jag inte ska vara just heltidspolitiker efter nyår. Det är först den 14 september som vi får veta om jag får chansen. Sen är det mitt parti, socialdemokraterna, som ska välja mig till att fortsätta som kommunalråd. Ja just det, kommunalråd, den titeln har vi nu efter en lagändring 1 februari. Men så kallas vi inte, det är bara kommunstyrelsens ordförande som kallas så. Vill jag fortsätta då? Ja, absolut. Jag har en fantastisk tid och är med och påverkar den kommunala verksamheten för utveckling och nytänkande. Efter 10 år i call centerbranschen finns det många erfarenheter att plocka av. Det tror jag att jag har lyckats med.

Ja just, LjP! Hetast för mig är den landstingsägda närvårdsavdelningen (NVA), den avdelning som kommunen köper platser på för 2 miljoner kr mer än vad det kostar att driva i egen regi. Det har varit många insändare och artiklar. Vinklade åt än det ena håller och än det andra. Varför inte från mitt håll då tänkte jag? Självklart så skrev jag en insändare och skickade in. Den fick jag tillbaka, den var för lång...!

Att kasta ur sig ett påstående och skälla på någon, det gör vem som helst med ett vanligt twitterinlägg på 140 tecken! Att besvara tar betydligt mer plats och behöver en hel skopa pedagogik för att få folk att ens vilja läsa. Vart börjar vi då? Här kanske? Eller varför inte då, LjP skrev, i slutet av september 2013 om att NVA kan stängas. Utifall ni trodde på någon som blåljuger och som påstår att de har lyft denna fråga typ nu så får ni fakta här: LjP skrev den 18 november om den utredning som jag tillsammans med landstingsråden tog initiativ till. Delar av resultatet skriver LjP om som tydligen är något nytt för vissa oppositionspolitiker. Även om det var en enig nämnd som tog budgeten i april, se LjP! Sen verkar det som om alla dessa artiklar och möten aldrig har hänt. Dessa politiker har aldrig diskuterat denna fråga, i lugn och ro, och hört kommunens tjänstemän berätta att behovet inte är detsamma längre. Som nämndes redan i februari 2013!

Min insändare som var för lång då? Jo, regelverket sa förut 2800 tecken . Det är rätt svårt att få till ett bra svar på 2800 tecken, min var strax därunder. Jag skickade in den och fick till svar att de, Hela Hälsingland, har ändrat på reglerna. En insändare får vara max 2000 tecken, ja ja, 800 tecken går väl att banta? Men, eftersom din insändare är en replik på övriga så får den bara vara 1500 tecken!!

Grejen är den. Att från mitt första tjena, till det feta "lång" är det ca 1500 tecken. Resten ner till ovanstående stycke är lite drygt 2800 tecken. Haja poängen?

Har vi tur så återkommer jag med något mer roligt inlägg en vacker dag. Anledningen till att jag skrev detta var framförallt lögnerna här. Den som lever får se.