Demokratifara?

Återigen ser jag svårigheterna med att besvara insändare i den tryckta lokala tidningen. Med den begränsning som finns på repliker så ser jag mig själv som fåordig som en mindre utopi.

I dagens Ljusdalspost skrivs det om hur bråkiga kommunens politiker upplevs. De nämner fullmäktige, kommunstyrelsen och utbildningsnämnden. Inte ett ord om omsorgsnämnden. Varför kan man då undra? Vad är det som gör att vi i omsorgsnämnden inte känner igen oss i beskrivningen?

Sune skriver att han ska samarbeta prestigelöst, det välkomnar jag då MP i omsorgsnämnden varit ansvarsfulla och bl a varit med och stängt vård- och omsorgsboendet Slottebo. Dock skriver Sune "...den rådande majoriteten verkar vara nöjda...", det har inte funnits en tydlig majoritet i kommunen sedan SrD hoppade av samarbetet med socialdemokraterna och vänstern så jag undrar vad han syftar på.

Insändaren idag från, den fd folkpartistiske och fd kommunpolitikern, Bodil Eriksson har en del poänger men är också rätt skrämmande då hon igen anklagar kommunens chefer för att göra politiska anställningar. Bodil borde veta att, i normalfallet, anställer vi politiker enbart kommunchefen. Dock ändrade den opponerade majoriteten på delegeringsordningen så att kommunstyrelsen även ska anställa förvaltningschefer. Det är en nog komplicerad fråga som bör behandlas separat en vacker dag.

"Det får aldrig bli partiboken som ger politiker företräde till tjänster som de annars aldrig skulle komma ifråga för." Detta är en allvarlig anklagelse. Jag undrar vad Stig, Lena och Marita anser om det. Sedan fortsätter Bodil med något som måste vara en missuppfattning eller en förvanskning. "...men tyvärr är denna rättighet förbehållit anställda i kommun..." Enligt förtroendemannalagen har förtroendevalda rätt till ledighet i samband med fackliga eller politiska uppdrag. Det gäller alla former av anställningar. (Nä, förvaltningschefer får inte arbeta politiskt.) Sen att som småföretagare kan det finnas svårigheter att ha anställda som är borta mycket, men fullt möjligt är det.

Sedan undrar jag verkligen om det är en fara för demokratin vilken anställning vi har i botten? Är en undersköterska, brandman eller en rektor mindre lämpad än en IT-tekniker, lokförare eller varför inte revisorer? Kommunen är överlägset största arbetsplatsen med ca 1800 anställda och med närheten till den politiska styrningen kanske det är lättare att intressera sig för det och vilja påverka?

Till sist måste jag påpeka återväxten, även om den inte är så bra som jag skulle vilja ha den, så nog finns den hos oss i socialdemokraterna allt. Av 39 fullmäktigekandidater är åtminstone 13 helt nya. Medelåldern på hela listan är 52 och på de 20 första så pass lågt som 47,6! Hälften kvinnor, hälften män!

Nog för nu.